En gång ätstörd alltid ätstörd?

Hej alla!
Funderar för tillfället på många saker. Min bipolära sjukdom och en nästan "strävan" att vara ätstörd. Jag har inte längre en diagnos när det gäller bulimin. Men tankarna finns där och gnager. Funderingar om rätta mängden mat och idéalvikt är jobbigt. Jag vill bli modell men är helt enkelt för fet.. önskar att man vägde runt 45-50 kg och  var 19 år igen. jag skulle ha gjort så mkt anorlunda då. Ist är man 23 år och livet känns näst intill avslutat. Många säger ju att de bästa åren är när man är ung.. Det har inte jag märkt av!

Vad hjälper det om man har en underbar pojkvän och en bra familj egentligen! när jag inte kan värdesätta mina egna kvaliteter... för eller senare ska jag ändå dö ensam.  JAg orkar inte kämpa mer! jag orkar inte hålla emot impulser..

FUCK

Snart jul!

Min första jul efter att jag friskförklarats från bulimin.. Tankarna finns där och de gnager... Det är precis som om jag vill vara sjuk. Jag kommer i hela mitt liv få kämpa mot bulimidemonen men jag kommer aldrig igen låta den vinna..  Nyligen Bipolär vilket innebär stora skillnader i sinnesstämmning. en dagen fanatisk i och engagerad andra dagen utpumpad och deprimerad. Jag måste passa varje steg jag tar för att inte gå i fel riktning. Fattar jag fel beslut är det ett hellvete att ta sig tillbaka till ett bra levnadssätt.

Jag benar ut vad mitt psykiska problem för att minska risken till återfall med bulimin.. Min kropp längtar hela tiden efter ett återfall. den där känslan efter att man fått upp maten.. lugnet! som iofs inte varar så länge innan ännu värre panik bryter ut.. men det är i sammanhanget obetydligt.

I höstas fick jag ett återfall, det hade då gått nästan ett år sedan jag kräktes sist.. och fan vad bra det känndes trots att jag absolut inte vill tillbaka till behandlingshem. det är nästan som om man glömt hur mkt kraft man  lagt ner på att bli kräkningsfri.. jag söker efter kontroll men faller jag tillbaka tappar jag all kontroll får absolut ingen kontroll varken över vikt eller ångesten..

take care.

Åh.

Min vardag just nu är väldigt varierad mellan olika stämningslägen. Jag är väldens lyckligaste på ett sätt men ångesten finns kvar. Jag hat träffat en ny kille R som verkligen betyder så sjukt jävla mkt. Älskar honom på en helt ny nivå än vad jag trodde kunde vaara möjlig.

Det som känns piss är att jag alltid ska ha sån jävla ångesst hela jävla tiden, det går inte att bryta mönstret.. Det går inte!! Jag kan inte!!  jag orkar liksom inte ta tag i mitt jävla liv. jag vill ha ett fast jobb serverat men orkar inte kämpa längre. Jag sabbar ju ändå allt i sista ändan, se bara på det förflutna.. Harar att vara sjukskriven, helt jävla värdelöst... en sysselsättning för loosers är vad det är. om sanningen ska fram är det mitt eget jävla fel att jag befinner mig där jag är..

Just nu går det sådär med maten.. Jag skiter gärna i att käka orkar inte ens koka pasta längre... när mna är svag berömmer man sig själv för att man inte käkat så mkt som man borde.. försöker verkligen att vara stark.. Det handlar inte om vikt längre, det handlar om att mat smakar skit... det finns ingen som helst glädje med att käka..

Så nu har jag tyckt synd om mig själv en stund.. nu känns det bättre..

ha det..
puss

Ganska bra koll på maten..

Nu känner jag ändå att bitarna faller på plats.. Nu innebär inte alltid dåligt humör att man struntar i maten.. Kroppen är starkare och har betydligt mer engergi än tidigare.. jag kommer förmodligen aldrig kunna banta eller gå på specialdiet utan att falla tillbaka.. men det viktiga är att jag hittar en bra balanspunkt som funkar just nu.. Nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre.. Varje bra dag är en vinst.. varje stund i normalläge är guld.. normallge innebär ej destruktivt ledsen eller hysteriskt glad..

För att kunna leva ett värdig liv har jag börjat rota i mitt förflutna tillsammans med min psykolog.. det hjälper verkligen, man får svar på varför man gjort vissa saker..  Varje känsla jag känner finns av en anledning.. jag ska alltid lyssna på min egen känsla först.. Jag har funnit en lycka som inte funnits alls tidigare.. Är det så här det känns att vara helhjärtat glad..? aldrig mer bulimi eller detruktiva mönster..

1) jag accepterar att jag försökte ta livet av mig.. och kommer aldrig mer att skämmas för det..
2) jag ska sluta att tycka synd om mig själv på grund av att jag blev mobbad..
3) det som fans i barndomen går inte att ändra.
4) på sikt kunna föra samtal om mat och självmord utan att bryta ihop..

inget kan rubba mig nu.. jag är på god väg till ett bättre liv..

det firar vi med kvällsmat, haha


Reserverad för anorexi.


Dåliga impulser..

Hej.
Många tycker säkert att jag kommit långt i mitt tillfrisknande och det har jag väl på sätt och vis. Men så sent som idag kände jag för att stoppa fingrarna i halsen.. Ibland  vill kroppen eller snarare huvudet ha ett återfall..  Man vet ju att det känns bättre för stunden att göra ngt sådant. samtidigt vet jag så väl att det går åt h-vete i längden om jag skulle falla. SATAN!


Jag förändrade mitt liv och nu är jag ensam.

Är ju hemma igen, lämnade ett bra förhållande med killen. Lämnade allt som påminde mig om mitt förflutna bakom mig. Ja på ett sätt är jag lyckligare, behöver aldrig förklara mig längre om varför jag håller på som jag gör. Jag  ´har bara mig själv nu, vilket är tillräckligt. Jag har insett följande: om jag inte tycker om mig själv kommer jag aldrig att älska ngn annan. Visst jag älskade mitt ex och antaligen gör jag det fortfarande. men det blir inte på lika villkor när jag inte tycker om mig själv. För min del blev det en massa självömkande och gnäll.. Typ varför hör han inte av sig? vad har jag gjort nu? osv..

För att hitta lycka kan man bara söka hos sig själv, inte hos ngn annan. "This is my message to you god"

Idag är det fredagen den 13e.

Hej..
Det känns inte som en otursdag, jag mår ju bra.. :)

Nu är jag utskriven från behandlingshemmet och det känns för jävla bra. FRIHET!!!

Det har även tagit slut med killen, givetvis tråkigt men det var det enda rätta.

Nu har jag fått ordning på mig själv, jag känner mig relativt glad och lycklig. Allt ordnar sig framför mina ögon. :)
Dåliga dagar kommer men de går oxå som tur är.. Fortsätt kämpa.

puss

"I walk alone, every step i take"

Hej alla..
Har mått en aning sämre det senaste därför är det dåligt med uppdateringar. Är i ett skede med förändringar nu, förhoppningsvis ska jag börja arbetsträna i Mars eller Aprill.. Självklart ser man fram emot det men samtidigt är det skrämmande. Ärligt talat känner jag mig inte redo, men blir man någonsin det kan man undra..

Detta ständiga jävla pillande i maten gör mig jävla galen.. FAN! frustrerad*

men man får iaf vara glad att man varit kräkfri i minst 10 veckor nu, det får ju räknas som ngt bra det. På ett sätt känns det som om jag börjar utveckla andra ätstörningar än bulimi nu... Är man aldrig hungrig, mätt eller sugen på mat kan man ju lika gärna skita i allt ihop. min innerst inne vet jag slarvar jag med maten får jag ett återfall.. så även i de svagaste stunderna- var stark.

kram

Ett nytt år, en ny chans!

Hej!
Hoppas alla har haft en ok jul. Nu är det snart nytt år, ett nytt år fyllt med möjligheter. Varför inte lova sig själv att skaffa sig en bättre tillvaro? JAg har bestämt vad jag vill, ibland snubblar jag på vägen till mitt mål, oftast reser jag mig desto starkare. Imorgon är det nyårsafton! många av oss kommer säkerligen att dricka för mkt eftersom det känns ungefär lika bra som att spy. Men snälla tänk efter! vad är det som gör mig ledsen och rastlös.. festa lugnt.. 

Jag har valt att inte skriva för mkt negativa saker här längre, dock finns en massa tidiga inlägg kvar.. För anhöriga till en bulimiker kan det vara bra att läsa för att kunna förstå hur långt ner man befinner sig när man har svår ångest kopplad till bulimi.. 

För ett tag sedan läste jag att ätstörningar är obotbara.. Har man en gång blivit sjuk så kommer tankarna alltid att finnas kvar.. JAG VILL BARA GÖRA KLART ATT DET INTE ÄR FALLET'!! alla kan bli friska. men det krävs ofta mkt styrka som ibland kan vara svår att hitta.. men egentligen behöver du motivation och en längtan efter ett annat liv. ALLA SOM VILL BLI FRISKA BLIR FRISKA, MEN KANSKE INTE PÅ EGEN HAND. Vill man ha hjälp så finns det bra vårdmöjligheter ..

Gott nytt år alla! 

jul, jul strålande. eller?

julbord, julbord och en massa godis. Djävulen på min axel finns fortfarande kvar..  Han vill att jag ska göra mig av med maten som jag ätigt.. innerst inne vill jag det med, det är kanske just det som gör att jag inte riktigt är frisk ännu.. På ett sätt vill jag tillbaka till behandlingshemmet, det har liksom blivit en trygghet i sig. Som tur är ska jag tillbaka efter jul igen. Men vad förväntar jag mig egentligen efter 9 veckor på behandlingshem, man blir knappast helt frisk på den tiden.. Måste ändå säga att jag är så jävla tacksam att jag inte har spytt på 9 veckor, varje dag gör mig starkare.. För första gången på riktigt länge planerar jag och njuter av livet.

En tjej skrev till mig att det på sätt och vis är skönt att spy.. Jag förstår verkligen vad hon menar! Men det är ett ohållbart sätt att ventillera ångest på. Den onda cirkeln blir bara värre ju längre vi håller på att trigga den.  Någonstans måste vi bryta cirkeln och börja om från början... det är inte det lättste.. men vi är värda så mycket mer än ett liv hängande över toastolen. 

Man måste klippa alla negativa tankar om sig själv och maten.. istället bör man koncentrera sig på hur vacker just jag är och att mat är bra för mig. Regelbundna måltider gör att suget efter hetsätningar försvinner och på så sätt kan du på sikt sluta kräkas..

Jag tror att det är viktigt att söka hjälp så fort man erkännt för sig själv om sin sjukdom.. är du under 25 så kan du gå till ungdomsmottagningen. Annars fungerar en vårdcentral bra.. Be om en kvinnlig läkare om det känns bäst.  Läkaren kan ge dig en remiss till behandlingshen, dagvård, eller psykiatri.

många julkramar

ja då var det jul igen! :S

Hej!
Jag vet att många av oss mår dåligt just nu för att julen är på ingång!!!  Jag vill verkligen inte ha en jul över toastolen så jag har bestämt mig redan innan jag åker hem. DET FINNS INGET SOM KAN GÖRA ATT JAG FÅR ÅTERFALL!! så fort jag känner mig rastlös måste jag ta min vila, så fort jag är stressad måste jag ta min vila. afirmationer är jätteviktigt (finns beskrivet längre ner).. jag kommer att äta vid regelbundna tider samt göra upp en matlista i förväg.. Kan jag klara det så kan ni klara det!! kom ihåg det!!

Idag har jag flyttat ut till uppföljningen!

Hej.
Nu slipper jag att bo på kliniken:), nu bor jag på uppföljningen där jag får ta mer ansvar. Jag lagar mat ibland och får sköta en större del så sett. Jag börjar nästa gråta när jag tänker på hur dåligt jag mådde bara för två månader sedan. Min kropp mår fortfarande piss men det gör inte så mkt när jag får må bra psykiskt.

I helgen var jag på bio!, såg den där Twilight!! Så sjukt bra film.. Musiken i den är jättebra vilket oxå är ett plus.

Livet börjar ta form. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv, men det tjänar ingenting till att ha ångest över det. det kommer en dag då jag vet vad jag ska göra, tills dess är det bara att göra det bästa av situationen. Snart är jag iaf fri från min sjukdom!

Tack alla läsare för era fina ord! det betyder mycket!

Jag klarade permissionen!!!!

Jag är glad.. Mitt sjävförtoende blir bara bättre!! Fick inget återfall under helgen! Allt var planerat in i minsta detalj redan innan jag åkte.. Det skulle inte finnas utrymme för ngt misslyckande!! 

Det bevisar verkligen att det går att göra framsteg! även om det va jävligt jobbigt att komma tillbaka till sin lägenhet..

Jag tror att en av nycklarna till ett friskt förhållande till mat är REGELBUNDNA OCH TILLRÄCKLIGA MÅLTIDER!.. Innan jag kom hit åt jag typ bara sallader och yoghurt. Det resulterade i att kroppen skrek efter näring, det resulterar i hetsätning!! Det kan ingen männsika hålla emot eftersom det är en överlevnadsinstinkt!! efter det kommer ju ångesten som  ni vet.

Här äter vi frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat!

Kram på er systrar!

Snart dax för permission!

Till helgen är det dax att åka hem på permis, det blir min första:) Jag måste klara detta!! För att inte falla tillbaka har jag planerat in i minsta detalj vad jag ska köpa och laga för mat.. Det ska inte finns tillfälle för återfall..

Jag jobbar rebgelbundet med affirmationer!! vilket innebär att man intalar sig själva massa bra saker.. Innan maten tänker jag tex mat är bra för mig, jag blir inte tjock av mat, jag är fin som jag är osv.. Blir det jobbigt under måltiden så gäller samma sak... Har skrivit det förut men så fort en negativ tanke dyker upp tänk STOPP! och ersätt det negativa med ngt positivt ist.  Efter ett tag känns det positiva naturligt och sker automtiskt..

Tack alla härliga läsare! jag blir så rörd när ni uppskattar min blogg.. Min förhoppning är att den ska hjälpa fler i vår situation..

Kram på er alla!

DU ÄR DEN ENDA SOM KAN RÄDDA DIG.

Funderar mkt just nu.. Jag ska bli frisk, jag är på god väg.. Under en lång tid ville jag bli räddad av ngn annan för att jag inte vågade ta tag i problemet själv.. Du som vill bli frisk men ännu inte har sökt hjälp: jag ber dig att fundera över följande: Vill jag leva det här livet? Vill jag utsätta min kropp för ytterligare påfrestningar? Sjukdomen kan på sikt göra dig ensam är det värt det? Din familj lider lika mkt som du över situationen...

Skriver ner lite om vad som händer med kroppen när man framkallar kräkningar regelbundet..

Ögonbottnarnas kärl kan få skador pga trycket när man kräks..
Tänderna kan få frätskador.
Spottkörtlarna blir lätt svullna..
Mungiporna har en tendens att få sprickor..
Matstrupen s slemhinnor kan få frätskador som kan leda till allvarliga infektioner och blödningar i matstrupen..
övre och nedre magmunnen får svårt att sluta tätt, vilket kan resultera i halsbränna och infektioner.
Saltbalansen i kroppen kan rubbas..
Hjärtat kan få rytmrubbningar..
Kaliumbrist orsakar skador på hjärtat.
Njurfunktionen kan minska.

Det är en fysik ansträngning för kroppen att kräkas.. därför drabbas många av ständig trötthet i kombination av näringsbrist..


Snälla ta hand om er!  Du är unik och värdefull, utsätt inte din kropp för mer..


Under fyra veckor har jag klarat mig nu utan att kräkas.. Jag är stolt även om jag vet att det är en lång väg kvar att vandra..
Att söka hjälp var det enda som kunde rädda mig, vissa saker klarar man inte själv och det är inget fel med det.. Det visar min styrka!!!

Ta hand om er!!

Vill du skriva ett anonymt mejl till mig så gör gärna det.. med ditt medgivande publicerar jag gärna det på bloggen..
[email protected]


puss o kram


Jag har gjort mitt sista negativa inlägg!

Hej alla goa läsare..
Jag tänker inte släppa fram några fler negativa tankar... Jag har börjat hjärntvätta mig åt andra hållet nu!!
Jag tycker om min kropp som den är!
Mat är bra för mig!
Man blir inte fet av lagom mycket mat.
Jag är söt.
Jag är en bra männsika.
Jag behåller alltid maten.
Jag äter det som bjuds utan negativa tankar.
Jag tillåter mig själv att äta sötsaker och fett.

Så fort en negativ tanke kommer: tänk STOPP! ersätt den dåliga tanken med en bra tex vad söt jag är idag..

Lycka till

kramar


Varför vill jag alltid ge upp!!

Fan idag har jag bara funderat på hur jag skulle kunna komma här ifrån.. Jag måste ta den långa vägen, men genvägarna lockar mig ngt så in i helvete..  JAG VILL INTE MER!! Är jag så jävla feg at jag inte ens kan konfrontera mig själv..

Tiden går ganska snabbt.

Varje timme här är seg, men om man ser tillbaka i tiden så har de första två veckorna gått fort.. Jag har inte haft återfall på två veckor.  Om jag skulle åka hem nu så skulle jag lätt få världens återfall, det skulle inte gå att hindra. förmodligen så skulle jag börja banta direkt.  Ibland känns det som om jag aldrig kommer att bli normal, vore gött att orka jobba på allvar igen tex. Det skulle jag aldrig palla nu, hela jävla kroppen är slut..

Jag uppmanar alla bulimiker att söka hjälp.. Följderna av sjukdomen är så mkt värre än att bara kräkas..Förra veckan fick jag åka till sjukhuset, inte vidare kul..

JAG HAR FATTAT ETT BESLUT: JAG SKA BLI LYCKLIG OCH FRI ÄVEN OM VÄGEN DIT ÄR LÅNG..

Det är jobbigt att bli frisk men det är fan värt besväret!

Sitter på mitt rum. Är helt slut efter dagens prövningar.. vill bara sova.. Jag vill göra ett förtydligande!! BEHANDLINGSHEMMET HÄR ÄR MKT BRA.. eftersom jag inte mår bra skriver jag aningen negativt om allt.. Jag vet att den här behandlingen kommer att leda till att jag en dag blir frisk.!

Min bulimi har lärt mig mkt mestadels dåliga saker men en positiv sak är att jag har lärt mig att man aldrig får ngt gratis utan att kämpa.. Det är fruktansvärt enkelt att fasta i en ätstörning men jävligt svårt att ta sig ur den.. Man mår dåligt eftersom man känner sig ensam i världen, ingen tycks förstå hur jag än berättar. På behandlingen träffar man andra med liknande historia.. vi förstår varandra utan att behöva prata om problemen. Personalen dömmer inte ngn utan förstår.. Mitt första läkarbesök på ungdomsmot fick jag en 50 årig läkargubbe som bara flinade åt mig.. Det gör de inte här.

Nu har det gått en vecka sedan jag kräktes senast.. Jag minns inte när jag senast hade ett sådant uppehåll.. JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV. Även om jag vet att jag skulle få ett återfall direkt om jag kom hem till lgh, känns det ändå bra att ha klarat en vecka på bortaplan.

Lev väl!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0