Kära läsare!
Blir glad varje gång jag ser statistiken på min blogg.. Tack alla läsare...
Trött på att vara instängd och mätt!
Idag fick vi åka till ica och det va ju kul, det roligaste idag faktiskt.. sedan blev det besök hos läkaren samt massage.. Nu vill jag bara sova men man får ju inte ens gå och lägga sig när man vill..
Det som är positivt är att alla tjejerna här är hur goa som helst.. Skönt att inte behöva skämmas över sin situation längre. Personalen verkar veta vad de sysslar med och förstår våra behov samtidigt som de ställer höga krav på oss.
Har börjat så smått på min bok igen.. Det har gått en aning trögt sedan jag kom hit.. Det har liksom varit lite för mkt att tänka på.. Seriöst när den är redigerad så tror jag att den kan bli ganska bra. :)
Försöker att inte vara rastlös!
Fick svaren på proverna idag. Som tur är var allt normalt,! utom levervärdet som var för högt:(. Det skulle tydlingen sjunka efter ett tag. .:) Fortfarnade är blodtrycket för lågt. Kroppen går fortfarnade på ngn slags sparlåga.
Idag skiner solen här i Varberg.. ser så härligt ut...
Jag trivs bättre och bättre här! alla är så goa:) Dagarna flyter på liksom..
En lite mindre kul sak är att min kropp samlar på sig vätska för att reparera kroppen.. Därför går man upp en aning i vikt, men de kilorna tappar man sedan när kroppen vant sig vid regelbundna måltider. Varenda muskel i benen värker,, jag blir galen!! GÄSP! satan vad trött jag är..
Nu ska jag snart iväg för att fylla i ett formuär om min självinsikt.. Det är typ det samt en föreläsning som händer idag..Förutom det vanliga.
Jag har börjat fatta vilken skit jag har utsatt min kropp för nu.. Jag blir rädd när jag tänker på hur det här skulle kunna ha slutat!!
Även om jag längtar hem så ska jag ta god tid på mig här för att verkligen bli fri. Det viktiga är att trivas i sig själv, det kommer att ta lång tid innan jag är där. men en dag kommer jag dit.
saknar alla.
pussar
Dag nr 2
Vaknade imorse av att en av skötarna knackade på dörren.. Det var dags för vägning, blodtrycksmätning, puls och blodsockerkontroll.. Efter det va det frukost.. massor av mat.. Har nog aldrig käkat så mkt som de här två dagarna... en sak är säker det skulle aldrig ha gått att genomföra på egen hand hemma.. inte en chans i världen att jag skulle kunna äta den här mängden mat hemma och behålla den!
Vi "nya" fick åka till sjukhuset idag för att ta blodprover samt göra EKG.. Det som väntar i veckan är föreläsning om ångesthantering, samtal med handledare, massage, avslappning och en jäkla massa ätande..
trots att det är förbannat jobbigt det här så inser jag nu att det kommer att ge resultat.. Jag kommer att bli frisk.
Jag kan äta normalt
Jag behöver mat
Jag väger lagom mkt
Jag ser bra ut som jag gör
Även om jag skulle tappa 10 kg skulle jag tycka om mig själv bättre då? Förmodligen inte!!!
Lev väl
Svårt att sova.
Eva visade mig till mitt rum den där kalla höstdagen i oktober. Jag blev förvånad över hur hemtrevligt det såg ut. Det var ganska fint möblerat med en stor säng, skrivbord, fåtölj och ett litet bord. Färgerna i rummet var i varma gröna nyanser.
Det kom in två skötare i rummet, båda presenterade sig artigt innan de började rota igenom mina väskor efter "olämpliga" saker. Rakhyveln och mitt sykitt rök av bara farten, eftersom det fanns en möjlighet att jag skulle kunna skada mig själv på dem. Jag hann bara vara på rummet en kort stund innan det var dags för första gemensamma måltiden. Det serverades Provivajuice samt skorpor till fikat. Aldrig i mitt liv hade jag kämpat så med två små skorpor. Det var knäpptyst i matsalen då de tio resterande patienterna kämpade lika hårt som jag själv gjorde för att få ner det lilla som låg på assietten framför. Jag försökte hålla tillbaka tårarna samtidigt som jag ansträngde mig för att kunna äta. Jag ville bara hem.
Ensamhet och dålig självkänsla!
Mina otroligt höga krav på mig själv har till sist nått sin gräns.. JAG HAR GÅTT RAKT IN I VÄGGEN!
Varför har jag bulimi?
Förmodligen har mat blivit en flyktväg, när jag tröstäter för att sedan kräkas kan jag vara missnöjd med min kropp ist för att känna den verkliga ångesten. Jag hatar hellre min kropp än att behöva konfrontera ångesten och dess uppkomst..
Jag avundas alla i min ålder som lever ut sina drömmar, det hade jag oxå kunnat göra om jag varit frisk.. Det gör att jag mår ännu sämre. Ibland kan man verkligen känna sig så jävla värdelös.
För att bli frisk måste man väga känna ångesten och lära sig att hantera den på andra sätt än genom maten.. Det innebär att man ibland måste konfrontera sin allra största rädsla.. Det är det jag ska göra på behandlingshemmet.. I mån av ork och tid ska jag fortsätta att blogga under behandlingstiden..
Lev väl.
Det är ju fan helt omöjligt att somna!
Capio i Varberg nästa..
En rolig helg på min fd studieort.
Under helgen har jag knaprat i mig en del onyttigt utan att drabbas ångest.. Det blev godis, drinkar och pizza.. Känns härligt att kunna känna sig normal ibland.. Men så fort jag kom hem kom matångesten tillbaka.. Jag skulle inte komma på tanken att käka sånt onyttigt här hemma.... Jag lät bli att kräkas under helgen:) jag kunde stå emot.. tyvärr föll jag dit igen när jag kom hem..
kram
En bra dag!

Kramar
Bort med all tabú!
Jag vill tacka er alla, vänner och andra kära! Det stöd jag får av er betyder enormt mkt.
För att ni ska förstå varför jag cpar ibland har jag valt att gå ut med min situation. Jag försöker att se mig själv som en stark person, för att inte falla djupare.. Därför berättar jag här på bloggen. Efter 2 1/2 år med lögner kring min sjukdom orkar jag inte mer, behöver vara ärlig mot mig själv och andra för att kunna förstå min sjukdom och på så sätt bli frisk. På ett sätt förnekar jag fortfarande att bulimi är en sjukdom, det är hög tid att fatta och ta in verkligheten.
Jag hoppas att ni kan förstå varför jag betett mig konstigt ibland.. Varför jag inte käkat den där glassen eller varför jag dragit mig ur vissa situationen då jag varit tvungen att käka offentligt.. FÖRLÅT FÖR ALLA SVEK!! Hoppas ni kan se personen under de här konstiga grejerna..
äälskar er!!
Hemma från Varberg!
Är nervös!
Pappa kommer och hämtar mig om en halvtimme. Sedan åker vi till behandlingshemmet i Varberg.. Visserligen är det bara intervju idag så jag slipper att stanna, ändå är jag så sjukt orolig och nervös. Vet seriöst inte om jag pallar mera. Varför kan man inte bara få vara vanlig?? vad har jag gjort för att sätta mig i den här situationen?? Det är ju mitt eget fel, varför satte jag fingrarna i halsen den där första gången för två år sedan.. Hade jag vetat vart det skulle sluta så hade jag aldrig gjort det.
Lev väl
Konfrontera sin mobbare?
Inatt hade jag en mardröm som handlade om att jag konfronterade min värsta fiende från högstadiet.. Han mobbade mig i flera år. Fan vad skönt det var att skälla på honom och fråga: varför just jag. Synd att det inte var verklighet, för jag funderar verkligen på att konfrontera honom... Borde jag göra det? eller ger det honom rätt, om jag visar att jag bryr mig om den skiten han har gjort?
Kram
Alla borde vara nöjda!
Min nuvarande kille sa en gång till mig att vikt inte är det viktiga. Jag försöker att tänka på det varje dag..
JAG SKA FÖRSÖKA ATT BÖRJA ÄLSKA MIG SJÄLV FÖR DEN JAG ÄR OCH ABSOLUT INTE SÖRJA DET JAG INTE ÄR.
(Det är iofs jävligt mkt lättare sagt än gjort)

Idag är jag på peppinghumör både mot mig själv och andra.. Fan tjejer vi kommer att bli bra, även om vägen dit är både smal och jävligt krokig. Oavsett var vår vikt landar efter tillfrisknandet så hoppas jag att vi kan vara lyckliga.
kram
Två middagar utan bekymmer!
Ville bara skriva ner min glädje över att ha klarat att käka middag två dagar i rad utan att kräkas:) Visst jag mår dåligt och känner mig fruktansvärt fet men jag är ändå glad på något sätt.:)
Ikväll ska jag ha kul:) drinkar med lite vänner.. Fan vad gla jag är idag.. Är det så här det känns att vara normal? :) Även om jag vet att återfallet kommer att komma så vet jag att jag klarat två middagar.. DET ÄR JÄVLIGT STORT FÖR MIG!! men fan vad ont jag har i magen.. kramp trots normalstor portion. ajaj.. men är som sagt ändå glad.. kanske bir det min tur att uppleva lycka nu.
kram på er
Men fatta, jag hetsäter inte sötsaker eller fett!
Jag har sagt till dem flera gånger visst jag har bulimi.. Jag spyr upp det jag käkat, minst en gång om dagen.. MEN FAN BARA VANLIGT MAT. Som du kanske kan förstå har jag varit uppe på psyk idag... man är alltid lika "glad" efteråt..
Som vanligt är det gött att ventilera sig här!! Har en del läsare som förstår och har varit med om liknande situationer....
Jag tänkte på en sak förut.. Är man inte självfixerad som bara tänker på sin ångest hela tiden??? Jag kan verkligen hata mig själv för att jag inte är en bättre person..
Steg nr 2 i mitt tillfrisknande är att se bulimi som en sjukdom och inte som ngt annat... Jag kan inte bli bra på egen hand.. Jag kan inte sluta när jag vill.. Jag kan inte vara tillräckligt stark för att klara det här själv..
Kramar
Behind my eyes I lie!
Igår hade jag en bantardag, åt bara frukost och en minimal kvällsmat. Idag har det varit värre.. varje måltid har jag kräkts upp och klockan är bara halv 4..
Nästa vecka ska jag till ett behandlingshem för samtal om framtida behandling.. Det är möjligt att det är ovissheten som gör mig instabil just nu.
Det är så jävla svårt just nu, kan inte ens se mina nära o kära i ögonen längre. För om jag ser dem i ögonen så vet jag att då är jag tvungen att tala sanning, något som är svårt just nu.
Till alla mina kära vänner..
Jag älskar er alla.. Hoppas att ni fortfarande kan se mig som en bra person, även om jag är aningen negativ just nu. Det stöd jag får av er gör det möjligt för mig att bli frisk.

Trött
Mitt projekt just nu är att skriva en bok om mina upplevelser och min väg tillbaka till ett värdigt liv. Boken har blivit en ventil för mig samt en sstor trygghet.
Kramar
Funderar nog en aning för mycket!
Idag var jag på sjukgymnastik tillsammans med andra deprimerade personer. Jag är yngst med mina 21 år, alla andra är medelålders. Just nu håller vi på att lära oss kroppskontroll och avslappning. Det är verkligen givande, har fått massa insikter om kroppens muskler och dess spänningar. Förmodligen skall detta leda till en bättre självkänsla. Ett tips masera undersidan av fötterna, där finns massa punkter som stimulerar välmående.

Vill verkligen kunna njuta av hembakad tårta och annat sött igen.. Jag ska lyckas, nästa års födelsedag ska jag käka tårta och kakor utan ångest. Det är ett löfte till mig själv!
kramar