Hej då bulimi!

Slog mig igår när jag spenderade några timmar tillsammans med en polare att det inte handlar om själva återfallen i sig utan snarare hur man ställer sig till dem. Tror att min inställning räddat mig många gånger dvs att se varje tillfälle som engångsföreteelse och inte starten till en sjukdomsperiod. Liksom ok jag pallade inte trycket idag, men imorgon tänker jag inte falla igen. innan tiden på behandlingshemmet kunde jag vara kräkfri i någondag, då jag föll tillbaka tänkte jag att det var återfallsdagens fel.. Jag kunde inte ta ansvar för varje specifikt tillfälle. ta  tag i varje återfall, analysera det och gå vidare utan att fastna i gamla mönster. varför fick jag återfallet, vad fick det mig att känna, hur kan jag förhindra fler såna incidenter.,

take care