Hej då bulimi!

Nu känner jag ändå att bitarna faller på plats.. Nu innebär inte alltid dåligt humör att man struntar i maten.. Kroppen är starkare och har betydligt mer engergi än tidigare.. jag kommer förmodligen aldrig kunna banta eller gå på specialdiet utan att falla tillbaka.. men det viktiga är att jag hittar en bra balanspunkt som funkar just nu.. Nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre.. Varje bra dag är en vinst.. varje stund i normalläge är guld.. normallge innebär ej destruktivt ledsen eller hysteriskt glad..

För att kunna leva ett värdig liv har jag börjat rota i mitt förflutna tillsammans med min psykolog.. det hjälper verkligen, man får svar på varför man gjort vissa saker..  Varje känsla jag känner finns av en anledning.. jag ska alltid lyssna på min egen känsla först.. Jag har funnit en lycka som inte funnits alls tidigare.. Är det så här det känns att vara helhjärtat glad..? aldrig mer bulimi eller detruktiva mönster..

1) jag accepterar att jag försökte ta livet av mig.. och kommer aldrig mer att skämmas för det..
2) jag ska sluta att tycka synd om mig själv på grund av att jag blev mobbad..
3) det som fans i barndomen går inte att ändra.
4) på sikt kunna föra samtal om mat och självmord utan att bryta ihop..

inget kan rubba mig nu.. jag är på god väg till ett bättre liv..

det firar vi med kvällsmat, haha