Jag förändrade mitt liv och nu är jag ensam.

Är ju hemma igen, lämnade ett bra förhållande med killen. Lämnade allt som påminde mig om mitt förflutna bakom mig. Ja på ett sätt är jag lyckligare, behöver aldrig förklara mig längre om varför jag håller på som jag gör. Jag  ´har bara mig själv nu, vilket är tillräckligt. Jag har insett följande: om jag inte tycker om mig själv kommer jag aldrig att älska ngn annan. Visst jag älskade mitt ex och antaligen gör jag det fortfarande. men det blir inte på lika villkor när jag inte tycker om mig själv. För min del blev det en massa självömkande och gnäll.. Typ varför hör han inte av sig? vad har jag gjort nu? osv..

För att hitta lycka kan man bara söka hos sig själv, inte hos ngn annan. "This is my message to you god"

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej jag har en fråga som jag skulle bli glad om du ville svara på eller säga vad du tycker i den frågan. Det jag undrar är om du tycker att samhället lägger tillräckligt med resurser på ätstörningar. Anser du att samhället tar den roll de borde eller blir det att individer och de anhöriga får ta det mesta själv?



Skulle vara tacksam om du ville svara håller på med ett arbete och vill gärna veta vad andra personer anser i denna frågan :)



Ha en bra dag!

2009-02-18 @ 20:20:49
Postat av: elin

hej!

Jag anser att när man väl söker hjälp så får man oftast bra respons från samhället.. Samtidigt tycker jag nog att skolan kan agera mer förebyggande.. Har hört en siffra på att en person i varje gymnasieklass har en ätsörning. Det som jag upplevt som jobbigt är att bulimi är en aning tabubelagt. många lider därför i tystnad. Många klandrar sig själva och blir därför ännu mer sjuka. en ätstörning är en sjukdom som vileken annan som helst..



hoppas jag svarat på din fråga..



mvh/elin

2009-02-19 @ 13:04:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0