Hej då bulimi!

vaknade för en liten stund sedan och det är verkligen omöjligt att somna om!. Det är så mkt tankar om allt just nu. Igår kom jag hit till behandlingshemmet i varberg..  nedan följer ett utdrag från min bok..

Eva visade mig till mitt rum den där kalla höstdagen i oktober. Jag blev förvånad över hur hemtrevligt det såg ut. Det var ganska fint möblerat med en stor säng, skrivbord, fåtölj och ett litet bord. Färgerna i rummet var i varma gröna nyanser.

Det kom in två skötare i rummet, båda presenterade sig artigt innan de började rota igenom mina väskor efter "olämpliga" saker. Rakhyveln och mitt sykitt rök av bara farten, eftersom det fanns en möjlighet att jag skulle kunna skada mig själv på dem. Jag hann bara vara på rummet en kort stund innan det var dags för första gemensamma måltiden. Det serverades Provivajuice samt skorpor till fikat. Aldrig i mitt liv hade jag kämpat så med två små skorpor. Det var knäpptyst i matsalen då de tio resterande patienterna kämpade lika hårt som jag själv gjorde för att få ner det lilla som låg på assietten framför. Jag försökte hålla tillbaka tårarna samtidigt som jag ansträngde mig för att kunna äta. Jag ville bara hem.