Hej då bulimi!

Imorgon ska jag åkta till capios behandlingshem i Varberg, för att bestämma behandling.. Jag är så sjukt nervös.. På ett sätt vill jag dra mig ur, bara för att jag inte vågar bli frisk. Vem är jag utan bulimin?

Inatt hade jag en mardröm som handlade om att jag konfronterade min värsta fiende från högstadiet.. Han mobbade mig i flera år. Fan vad skönt det var att skälla på honom och fråga: varför just jag. Synd att det inte var verklighet, för jag funderar verkligen på att konfrontera honom... Borde jag göra det? eller ger det honom rätt, om jag visar att jag bryr mig om den skiten han har gjort?

Kram