Hej då bulimi!

Idag fick jag beskedet att jag får komma intill  på behandlingshemmet i Varberg redan på måndag. Känner mig en aning ledsen nu samtidigt som jag är lättad.. Jag vill inte lämna tryggheten här hemma för ett liv där konfrontation är vardag.. Jag känner mig tom på insidan.. Jag vet att detta är det enda rätta, men jag är så jävla rädd.. vilka monster kommer jag att möta på vägen? allt jag har förträngt kommer lyftas fram igen.. orkar jag det? Jag känner mig så svag just nu.. Att våga detta är min enda chans.. men fan tänk om jag faller på vägen.. isf kommer jag aldrig att kunna resa mig igen, aldrig. Varbeg är min sista chans!