Hej då bulimi!

Seriöst, försöker intala mig själv och andra att bulimi är en sjukdom som alla andra. En sjukdom och en typ av missbruk. Det enda sättet att få kontroll över sina känslor är att äta mycket och sedan kräkas upp det. Vikten spelar egentligen inte så stor roll, ändå så sätter man ångesten på just vikten.. Det är nog lättare än att ta itu med de verkliga problemen.  Bulimi för mig är en jävla flykt..

Jag vill tacka er alla, vänner och andra kära! Det stöd jag får av er betyder enormt mkt.
För att ni ska förstå varför jag cpar ibland har jag valt att gå ut med min situation. Jag försöker att se mig själv som en stark person, för att inte falla djupare.. Därför berättar jag här på bloggen. Efter 2 1/2 år med lögner kring min sjukdom orkar jag inte mer, behöver vara ärlig mot mig själv och andra för att kunna förstå min sjukdom och på så sätt bli frisk. På ett sätt förnekar jag fortfarande att bulimi är en sjukdom, det är hög tid att fatta och ta in verkligheten. 

Jag hoppas att ni kan förstå varför jag betett mig konstigt ibland.. Varför jag inte käkat  den där glassen eller varför jag dragit mig ur vissa situationen då jag varit tvungen att käka offentligt.. FÖRLÅT FÖR ALLA SVEK!! Hoppas ni kan se personen under de här konstiga grejerna..

äälskar er!!