Hej då bulimi!

Pappa kommer och hämtar mig om en halvtimme. Sedan åker vi till behandlingshemmet i  Varberg.. Visserligen är det bara intervju idag så jag slipper att stanna, ändå är jag så sjukt orolig och nervös. Vet seriöst inte om jag pallar mera. Varför kan man inte bara få vara vanlig?? vad har jag gjort för att sätta mig i den här situationen?? Det är ju mitt eget fel, varför satte jag fingrarna i halsen den där första gången för två år sedan.. Hade jag vetat vart det skulle sluta så hade jag aldrig gjort det.

Lev väl