Hej då bulimi!

julbord, julbord och en massa godis. Djävulen på min axel finns fortfarande kvar..  Han vill att jag ska göra mig av med maten som jag ätigt.. innerst inne vill jag det med, det är kanske just det som gör att jag inte riktigt är frisk ännu.. På ett sätt vill jag tillbaka till behandlingshemmet, det har liksom blivit en trygghet i sig. Som tur är ska jag tillbaka efter jul igen. Men vad förväntar jag mig egentligen efter 9 veckor på behandlingshem, man blir knappast helt frisk på den tiden.. Måste ändå säga att jag är så jävla tacksam att jag inte har spytt på 9 veckor, varje dag gör mig starkare.. För första gången på riktigt länge planerar jag och njuter av livet.

En tjej skrev till mig att det på sätt och vis är skönt att spy.. Jag förstår verkligen vad hon menar! Men det är ett ohållbart sätt att ventillera ångest på. Den onda cirkeln blir bara värre ju längre vi håller på att trigga den.  Någonstans måste vi bryta cirkeln och börja om från början... det är inte det lättste.. men vi är värda så mycket mer än ett liv hängande över toastolen. 

Man måste klippa alla negativa tankar om sig själv och maten.. istället bör man koncentrera sig på hur vacker just jag är och att mat är bra för mig. Regelbundna måltider gör att suget efter hetsätningar försvinner och på så sätt kan du på sikt sluta kräkas..

Jag tror att det är viktigt att söka hjälp så fort man erkännt för sig själv om sin sjukdom.. är du under 25 så kan du gå till ungdomsmottagningen. Annars fungerar en vårdcentral bra.. Be om en kvinnlig läkare om det känns bäst.  Läkaren kan ge dig en remiss till behandlingshen, dagvård, eller psykiatri.

många julkramar