Psykologbesök
Kom precis hem eftter ett besök hos psykologen. Känner mig faktiskt helt tom i huvudet. Jag måste börja sätta ord på en del händelser som jag trängt undan för lång tid. JAg mår skit nu!
fan
jag mår så jävla dåligt, jag är ensam.. det spelar ingen roll om jag har någon i närheten ingen förstår. jag är udda! jag måste lösa det här på egen hand.
Bipolär
Ja det suger men det finns vissa saker som ger oss bipolöra en fördel.. Vi har mer tankeverksamhet än friska personer, under maniska perioder känner vi mer engagemang, självförtroende, glöd och livsgnista än andra. Vi får även starkare orgasmer än "normala" personer.
De depressiva persiderna är naturligtvis tvärt om. Ångest, panikångest, låg självkänsla, oro och kraftlöshet är några av de symptomen som vanligtvis dyker upp hos mig.
just nu står jag precis i brytpunkten mellan dessa två stadier. Jag har varit manisk i ungefär en vecka i smaband med skolstarten. Nu känner jag redan att det börjar vända, jag blir lätt förbannad och mår piss i vissa triggande tillfällen.. Det brukar bli värre tills det till sist vänder igen.
Det som stör mig mest är min känsla av att vara annorlunda. Jag ser ut som alla andra men fungerar inte som andra. Detta skapar problem inte minst i skolan, eftersom att jag ibland pluggar som fan och är högpresterande och ibland presterar dåligt. Under mansika perioder kan jag prata för mycket och under depressiva perioder är jag bara grå.
Bulimiska perioder kommer under depressiva skov då jag inte kan hantera mina känslor. Det blir ett sätt att förska få kontroll, ett sätt att försöka undgå panikångest. Men ångesten triggas på sikt av bulimi. det blir en ond cirkel. jag ser mig lite som en periodare faktiskt. Jag har inte kvar min dagliga bulimi. Nu handlar det snarare om återfall ibland.
jag försöker att inte vara ett offer utåt. Här kan jag få vara det ibland.
take care
De depressiva persiderna är naturligtvis tvärt om. Ångest, panikångest, låg självkänsla, oro och kraftlöshet är några av de symptomen som vanligtvis dyker upp hos mig.
just nu står jag precis i brytpunkten mellan dessa två stadier. Jag har varit manisk i ungefär en vecka i smaband med skolstarten. Nu känner jag redan att det börjar vända, jag blir lätt förbannad och mår piss i vissa triggande tillfällen.. Det brukar bli värre tills det till sist vänder igen.
Det som stör mig mest är min känsla av att vara annorlunda. Jag ser ut som alla andra men fungerar inte som andra. Detta skapar problem inte minst i skolan, eftersom att jag ibland pluggar som fan och är högpresterande och ibland presterar dåligt. Under mansika perioder kan jag prata för mycket och under depressiva perioder är jag bara grå.
Bulimiska perioder kommer under depressiva skov då jag inte kan hantera mina känslor. Det blir ett sätt att förska få kontroll, ett sätt att försöka undgå panikångest. Men ångesten triggas på sikt av bulimi. det blir en ond cirkel. jag ser mig lite som en periodare faktiskt. Jag har inte kvar min dagliga bulimi. Nu handlar det snarare om återfall ibland.
jag försöker att inte vara ett offer utåt. Här kan jag få vara det ibland.
take care
