Hej då bulimi!

Min första jul efter att jag friskförklarats från bulimin.. Tankarna finns där och de gnager... Det är precis som om jag vill vara sjuk. Jag kommer i hela mitt liv få kämpa mot bulimidemonen men jag kommer aldrig igen låta den vinna..  Nyligen Bipolär vilket innebär stora skillnader i sinnesstämmning. en dagen fanatisk i och engagerad andra dagen utpumpad och deprimerad. Jag måste passa varje steg jag tar för att inte gå i fel riktning. Fattar jag fel beslut är det ett hellvete att ta sig tillbaka till ett bra levnadssätt.

Jag benar ut vad mitt psykiska problem för att minska risken till återfall med bulimin.. Min kropp längtar hela tiden efter ett återfall. den där känslan efter att man fått upp maten.. lugnet! som iofs inte varar så länge innan ännu värre panik bryter ut.. men det är i sammanhanget obetydligt.

I höstas fick jag ett återfall, det hade då gått nästan ett år sedan jag kräktes sist.. och fan vad bra det känndes trots att jag absolut inte vill tillbaka till behandlingshem. det är nästan som om man glömt hur mkt kraft man  lagt ner på att bli kräkningsfri.. jag söker efter kontroll men faller jag tillbaka tappar jag all kontroll får absolut ingen kontroll varken över vikt eller ångesten..

take care.